mars 2014
Kategori: Allmänt
Från hela Mars, minns jag egentligen bara mardrömsresan till London. Nu kommer ni se och läsa något typiskt för mitt jobb - bilderna ser fantastikt ut, medans reality var lååångt borta från fantastisk.
Allt jag kan säga är Murphys law "If something can go wrong, it will go wrong."
Jag kan fortfarande inte fatta att något kan gå så fel, from the very start.
Vi hade två stora projekt/events på gång när vi skulle åka till London för att organisera ett av de.
En cardiologyconference som jag egentligen inte var med från början och hade ingen aning om, för "mitt" projekt var den andra (som tog plats två väckor efter London) och följde bara med för att hjälpa min kolega, vilkens projekt detta egentligen var....
Dagen innan resan jobbade vi till kl 1 på natten...jag sprang hem, trött som fan...visste inte ens vad jag packar, sov i 3 timmar och åkte till flygplatsen...när min kolegas man ringde och sa att hon mår illa och att jag ska komma ut och hjälpa de med hennes bagage... I slutet kunde hon inte åka med, hon var bara på toalleten och kunde inte stå på sina ben...jag var tvungen att åka ensam och som sagt, hade INGEN aningom något där...hon sa bara att hon ska skicka mig ett stort mail med allt viktigt när hon mår lite bättre och innan jag landar. Jag skulle ha möte efter möte efter möte och måste springa från flygplatsen till hotellet så fort jag landar sa hon... Ni kan förstå att jag mådde illa hela vägen dit. Aldrig förrut har jag varit i London.
Okej, jag kom dit, överlevde alla möte och kl 9 på kvällen kom min kolega med andra flygen från Zagreb, hon mådde lite bätte och bestämmde sig att komma (tack gud säger jag bara!). Vi satte oss äntligen för att äta middag (jag åt inget sen kl 6 på morgonen) när brand alarm började...alla från hotellet måste gå ut och brandkåren kom...det var svinkalt ute. Det tog två timmar att lösa allt med branden (inget seriöst, men vi kunde inte gå in) så hela vår jobb och preparationer till eventet som började nästa dagen blev "försenad"...vi slutade jättesent på natten med allt och det kändes bara som att dagen aldrig kommer ta slut.
Dagen efter (och alla dagar där) blev inte bättre...problem efter problem efter problem... Hotellet gjorde inte sitt jobb..det fanns så många problem och fel att lösa att jag inte trodde det var sant. Och att allt blir "bättre" så ringde min telefon hela tiden. HELA TIDEN. Hemma på kontoret i Zagreb var det KAOS för att jag inte var där och det fanns massa jobb med projektet som jag egentligen skulle jobba med mest.
Bild från mitt rum kl 4 på morgonen när jag gick till sängs äntligen...
Man kan se lite av The Shard.
Sen var jag på bra humor och bjöd henne på cocktails i hotel bar...
Inte ens äta kunde jag. Så fort jag satte mig till ex. till frukost ringde någon och jag måste springa någonstans för det fanns problem... Jag sov inte heller i 4 dagar. Kl. 2 på natten när vi trodde att allt är löst, så kom något nytt upp. Asså det var en 4-star hotel och man skulle verkligen inte tro att de inte kan göra sitt jobb. Det kanske värsta av allt var transfer company som vi hyrde (den var inte alls billig, och man säger ett av "de bästa i London ha-ha)...de mixade allt upp...åkte till London Heathrow airport istället för Gatwickf för att hämta någon osv, och vi hade över 400 deltagare som kom från olika länder...MARDRÖM säger jag bara.
Tack gud gick allt bra med gala dinner som vi organiserade i The Honourable Society of Lincolns Inn, här på bilderna, men tro mig, kunde inte ens njuta detta pga alla problem, min telefon och exhausment:
Kunde inte ta bilder från stora hallen där de satt, men i ett mindre rum fick min kollega och jag äta middag ensam...och en real butler förberedade allt till oss :)
Det "roligaste" av allt var att jag inte ens kunde äta där för min apetit var borta från all stress jag hade...
Kan inte hitta bilden på huvudrätten :(... Vi organiserade typiska London bussar som tog oss från hotellet dit och tillbaka :) Alla var jättenöjda...Men så fort jag kom tillbaka till hotellet fanns det flera problem att fixa (med dumma transfer company som organiserade alla airport transfers till nästa dagen fel). Så satt jag i ett rum med jävla air condition som ingen kunde stänga av till kl 4 på morgonen och mådde bara illa. Jag trodde att allt detta aldrig kommer ta slut...ville bara quit my job och gå hem haha...
I FYRA dagar hade jag inte tid eller chans att dricka kaffe...så den här på bilden var mitt första och darför måste jag bara ha bilden i detta inlägg :)
Och så fortsatte allt med massa problem till sista dagen, tills det var kväll och alla äntligen borta med rätta transfers till rätta flygplatsen...efter 101 problem för mångas transfer inte kom i tid och jag spenderade timmar och timmar på mobilen... Jag ville bara gå till sängs och orkade inte med livet...av London såg jag inget tills då och orkade inte heller längre...Men min kolega gav inte upp...hon ville att vi har det roligt sista kvällen och tog mig till stan som jag är glad över nu...annars skulle jag verkligen hata poor London haha... Vi gick till en av Jamie Olivers restauranger och promenerade...
Sen var jag på bra humor och bjöd henne på cocktails i hotel bar...
Fina Big Ben var nästan framför hotellet
Och en överaskning till sista dagen...en kille som jobbar som concierge på hotellet fixade frukost "upgrade" till mig..det finns ju speciella frukostar på finare restaurangen i hotellet till de som bokar junior suite eller bättre rum...han såg hur stressad jag var de senase dagarna och gav mig detta "present". Jättesnäll kille :)
Och frukost med fin utsikt över London var jäättegott!
Sen var det äntligen dags att åka hem (även om allt slutade bra till slut :))!!!!!!
Förutom en sista sak haha...när vi kom till flygplatsen hade vi egentligen ganska mycket tid kvar till boarding och så fort jag såg Costa Coffee sprang jag dit för att njuta ett gott kaffe...men sen började boarding myyycket tidigare och jag måste ta kaffeet in i planet och spillde den över hela platsen haha...
Och en "gossip" till slut :)) På hotellet jobbade en jättesött kille från Portugal som hjälpte mig ganska mycket men eftersom jag var i stress hela tiden och sprang överaltt, så hade vi ingen tid att prata normalt och umgås...dagen jag skulle åka (på en söndag) sa han att han skulle komma dit tidigt på morgonen för att säga hej då (även om han hade en ledig dag :)...och OF COURSE fanns det igen några små problems...så kunde han inte hitta mig i en timme för jag var och fixade saker med hotel management och sen kom min bil till flygplatsen och jag satt mig i den och den började köra iväg när jag såg honom framför hotellet och han såg mig och tittade ledsen på mig och jag på honom...som i en film :) :( Jag hittade honom på facebook sen för att säga förlåt...
Så...förlåt för min dåååliga svenska...men hoppas ni försod allt jag skrev!
Det är allt jag minns från Mars! Konstiga London resan :))
Bloggadress: http://aliciajakobsson.devote.se