Nu kommer fortsättningen av min lilla historia om ett "förhållande" med en
DJ...del ett hittar ni
här.
Jag slutade med vår andra träff efter ett möte då vi hade drinkar och var hos honom. Men riktiga "madness" började visa sig snart efter. I samma väckan ville vi träffas igen, men det var svårt med våra jobb (speciellt hans)...han jobbade när jag sov och jag jobbade när han sov. Han uppträde nästan varje kväll/natt någonstans...tills tidigt på morgonen. I slutet var vi tvungen att träffas kl 6 på morgonen innan jag åkte till jobbet och när han slutade spelningen. Att inte glöma hans son som han också måste ta hand om...kunde inte vara mer komplicerat. När han inte uppträde var han med sin son tills kl 22-23...då var andra möjligheten att vi träffas då. Vilket också inte var den mest ideala lösningen för mig då jag jobbade tidigt på morgonen. Brukade vara helt slut på jobbet i början tills jag blev van. Men jag tog det som en äventyr. Man lever bara en gång och allt känndes så overkligt. Jag visste (trodde) att det inte kommer pågå på länge, så njöt jag varje sekund med en sånt knasigt liv.
Om ni frågar mig om jag var/är avundsjuk när han spelade så sent på klubbar med att veta hur hundra tjejer snakar med honom och försöker saker...nej, det var jag egentligen inte. Kanske för att jag inte har förväntat mig något och tog det bara lungt. Men konstigt känns det när jag hör hans namn på radio eller ser plakater i staden med hans namn på. Känns fortfarande overkligt och jag tror att jag aldrig kommer bli van.
Kanske tyckte han också att jag är intressant för jag aldrig pressade honom eller visade ett stort intresse som andra tjejer säkert gör. Jag försökte vara så lugn som möjligt...också för mitt eget skull. Ville inte bli sårad. Ville inte känna något...jag visste att killar som han är inget bra val och att det bara kan sluta dåligt. Förutom hans job fanns ju massa andra stora saker som han skilsmäss, hans son, ålder...hela paketet, hela lifestyle han lever. Bad news helt enkelt. Och då visste jag inte ens hur sårad och slut han är på grund av hela skilsmässan och allt han gick igenon...
Han verkade alltid vara så glad och vad jag gillade mest - positiv. Han var en förebild för mig. Hur han tog jobbet och livet, allt verkade vara så himla enkelt och positivt. Hur han hanterar stressiga situationer osv...men, som sagt, då visste jag inte hur det ser ut i honom. Han var stjärnan no matter var han är och vad han gör. När han kommer i i ett rum, det är som att solen kommer ut...haha...nej men det är verkligen så...och alla som känner honom säger det. Jag har aldrig haft någon sån i mitt liv.
Men, men...Vi spenderade mycket tid tillsammans sen vi träffades till eventet där han skulle upträda som DJ för mitt företag. Grunden varför vi egentligen ens träffades :). Och jag trodde att det var det. That´s it. Efter den 14.12.2014. kommer "detta" mellan oss sluta. Känns konstigt att det var egentligen bara tre väckor sen vi träffades till eventet. Men det var tre intensiva väckor med många träff, sent på kvällen eller tidigt på morogonen, många sms-ar...mitt i natten när han spelade på klubbar och jag sov hemma i sängen.
Som sagt skulle eventet ta plats på ett hotell. Vi träffades där och kvällen var jättekonstigt. Vi var båda på jobbet. Jag som event manager och han som DJ jag inställde. Och min boss var där. Några dagar innan spelningen skickade han en screenshot på hotellets room booking sida...jag visste inte vad detta menade, det känndes inte som att han skulle boka ett rum till oss, känndes aldrig som att han skulle ta en sån "effort" för oss...betala ett rum. Men han gjorde. Som sagt, stämmningen på eventet var konstigt...han gjorde sitt jobb, men pratade mest med min boss och andra personer...det var en kort tid när jag var brevid honom...och när vi tog bilder på en photobooth (bilden här nedan)... Trodde att det inte blir något med rummet denna kväll (och ingen kväll alls :). Jag pradede mest med hans kompis som han tog med sig för att hjälpa honom med teknik.
Så fort min boss åkte hem (typ kl 3 på morgonen) förändrades allt. Vi fixade några saker med eventet och gick upp till rummet. Han somnade snart och trots att jag var uppe två dagar i råd kunde jag inte sova...tänkte bara på att det här är den sista gången han sover brevid mig. Lovar att jag var 100% säker på att det var sista gången. Hade blandade känslor. På en sida var jag glad att jag träffade honom och allt vi upplevde tillsammans de sista väckorna och tänkte att det verkligen räker nu..men på andra sidan var jag lite ledsen. Ville inte att detta äventyr tar slut.
Vi åkte hem nästa morgon, var sin väg, och vår sista kontakt på ett tag var ett sms av honom om jag har vilat ut mig efter gårdagen.
December kom och gick. Började som en äventyr jag aldrig skulle förvänta mig eller drömma om och slutade med tomma känslor. I 10 dagar fick jag inget av honom. Allt jag hörde är att han uppträdar överallt i Kroatien och är busy som aldrig förr. Jag tror att alla vi deep down vet att man alltid har tid att bara skriva ett kort sms eller något till någon man bryr sig om, trots allt jobb och allt stress man har i livet...bara om man vill. Men så är det. Hans spel.
Som sagt har jag förväntat mig att det kommer sluta så..och bara några dagar efter vi sist träffades kändes det som att allt var en dröm. Allt kändes som att det aldrig hade hänt.
Började bli van med att inte ha honom i mitt liv
-med att inte vakna på morgonen och se hans sms från mitt i natten
-med att inte få bilder av hans son som är den gulligaste lilla kille jag har sett
-med att inte fixa mig kl. 11 på kvällarna mitt i väckan för att gå träffa honom
-med att inte vakna tidigare bara för att träffa honom innan jobbet
-med att inte vara trött på jobbet hela dagen på grund av honom
...tills julafton den 24.december. Min favoritdag i hela året. Efter 10 dagar av inget bestämde han att ringa mig. Som att inget hade hänt. Några fina ord och allting kom tillbaka igen. Han vill träffas igen efter nyår. Han är med sin son hos sina föräldrar vid havet. Hur mår jag, hur mår han...vi måste träffas...
And so it started all over again.
To be continued...
